Har du tröttnat på sommardeckarna? Läs om tre färska avgöranden från EU-domstolen istället!

Tre avgöranden från EU-domstolen

Den 29 juni 2023 meddelade EU-domstolen dom i två momsmål, det ena avsåg inköp och försäljning av logi i eget namn och det andra begreppet fast etablering. Det tredje avgörandet är ett beslut från EU-domstolen som meddelades den 24 maj 2023 avseende materiella och formella krav för avdragsrätt för ingående moms. Inget av avgörandena är i sig särskilt uppseendeväckande men alla tre behandlar viktiga principer som är grundläggande för EU:s gemensamma momssystem och därför värda att nämna kort.

I mål C-232/22, Cabot Plastics Belgium SA prövade EU-domstolen tolkningen av artikel 44 i mervärdesskattedirektivet och artikel 11.1 i genomförandeförordningen.

Cabot Switzerland GmbH (CH) är ett företag etablerat i Schweiz och momsregistrerat i Belgien. CH ingick ett uppdragstillverkningsavtal (toll manufacturing) med bl.a. ett belgiskt företag Cabot Plastics (BE). CH och BE tillhör samma koncern.

Enligt avtalet tar BE emot råvaror som köps och ägs av CH och använder dem sedan för att tillverka plast för CH. Plasten som produceras, lagras av BE innan den säljs till CH-kunder. Mottagandet och transporten av varor från BE utförs antingen av CH-kunder eller av tredjepartstransportörer på uppdrag av CH.

Utöver ovanstående tillverkningstjänster tillhandahåller BE, enligt avtalet, ett antal kringtjänster såsom lagerhållning, logistikstöd, tekniska kontroller etc. till CH.

Den belgiska skattemyndigheten ansåg att BE:s verksamhet gör BE till CH:s fasta etablering i Belgien och att de tjänster som BE tillhandahåller CH därför borde momsbeskattas i Belgien.

EU-domstolen har i tidigare domar som avser fast etablering diskuterat om ett formellt oberoende företag kan agera i dubbel kapacitet, å ena sidan att vara en oberoende beskattningsbar person och å andra sidan, att vara ett fast etableringsställe för en annan beskattningsbar person (se t.ex. EU-domstolens domar i målen C-260/95, DFDSC-605/12, WelmoryC-547/18, Dong Yang och C-333/20, Berlin Chemie) och uteslöt då inte att en sådan situation under vissa omständigheter kan vara möjlig.

EU-domstolen slog dock fast att en tjänstemottagare inte har en fast etablering i den medlemsstat där dess tjänsteleverantör är etablerad, om en sådan tjänstemottagare inte har separata (egna eller kontrollerade) permanenta personella och tekniska resurser i den medlemsstaten. Det saknar betydelse för bedömningen om tjänsteleverantören i sin verksamhet i princip endast tillhandahåller tjänster till tjänstemottagaren eller att tjänsteleverantören dessutom tillhandahåller ett antal sido- och tilläggstjänster som bidrar till tjänstemottagarens försäljning i tjänsteleverantörens medlemsstat.

I sin dom betonade EU-domstolen förvisso att det faktum att de personella och tekniska resurserna inte tillhör CH, utan BE, inte utesluter möjligheten att CH har en fast etablering i Belgien. För att så skulle vara fallet måste dock CH kunna kontrollera de resurser som BE använder på samma sätt som CH skulle kontrollera sina egna anställda och sina egna tillgångar, dvs. i princip ha möjlighet att fritt förfoga över dessa resurser, vilket inte var fallet.

EU-domstolen underströk vidare att tjänsteleverantörens tekniska och personella resurser inte samtidigt kan utgöra tjänstemottagarens resurser, vilket, genom att tillhandahålla tjänsterna till denna mottagare, skapar en grund som kan ge upphov till en fast etablering för tjänstmottagaren.

Kommentar

Frågan om när en fast etablering föreligger på grund av inhyrda resurser har blivit lite klarare med EU-domstolens dom. Det svenska Skatteverket verkar dock i vissa fall ha en ganska restriktiv syn på frågan och anser t.ex. att ett utländskt bolag som har ett s.k. avropslager i Sverige, där det utländska bolaget hyr lagret och hyr in personal, har en fast etablering i Sverige (se SKV ställningstagande från den 19 juni 2023, dnr 8-2418494).

I mål C-108/22, C. sp. z o.o. var fråga om den särskilda beskattningsordningen för resebyråer (vinstmarginalbeskattning) kunde tillämpas där endast tjänster avseende logi köptes in och såldes vidare i eget namn. Det fanns således inte något resemoment med i den tjänst som såldes vidare.

EU-domstolen har tidigare slagit fast att vinstmarginalbeskattningen, i egenskap av undantag från den allmänna ordningen i mervärdesskattedirektivet, endast ska tillämpas i den mån det är nödvändigt för att uppnå det avsedda syftet med bestämmelserna. Det huvudsakliga syftet med bestämmelserna är att undvika de praktiska svårigheter som skulle uppstå för att bestämma platsen för beskattning, beskattningsunderlag och avdrag för ingående skatt. EU-domstolen har tidigare slagit fast att en resebyrås tillhandahållande av semesterlogi räcker för att vinstmarginalbeskattning för resebyråer ska kunna tillämpas oavsett om andra tjänster tillhandahålls eller inte (C-552/17, Alpenchalets Resorts).

EU-domstolen slog fast att artikel 306 i mervärdesskattedirektivet innebär att tjänster, som består i att köpa logitjänster från andra beskattningsbara personer och sälja dem vidare i eget namn, omfattas av vinstmarginalbeskattning för resebyråer, även om dessa tjänster inte åtföljs av tilläggstjänster.

Kommentar

I Sverige krävs enligt ordalydelsen i 19 kap. 2 § ML att det ska vara fråga om ett tillhandahållande av resor till resenärer. Det innebär enligt Skatteverket att det ska ingå ett resemoment i reseföretagets tillhandahållande för att vinstmarginalbeskattning för resebyråer ska kunna tillämpas. Eftersom EU-domstolen slagit fast att det i motsvarande bestämmelse i mervärdesskattedirektivet inte finns något krav på att det ska finnas med ett resemoment anser dock Skatteverket att mervärdesskattedirektivet kan tillämpas med direkt effekt (om den skattskyldige vill det).

EU-domstolens praxis medför en stor förenkling för företag som förmedlar korttidsboende i eget namn i flera olika länder. Dessa företag slipper att redovisa moms i de länder där boendet är beläget. Det är också bra att Skatteverket så tydligt förklarar att mervärdesskattedirektivet kan tillämpas med direkt effekt när svenska momslagen avviker från mervärdesskattedirektivet.

I mål C-690/22, Shortcut – Consultadoria e Serviços de Tecnologias de Informação Lda var fråga om avdrag för ingående moms kunde nekas för att de formella kraven på en faktura inte var uppfyllda. Den portugisiska skattemyndigheten ansåg att de tjänster som tillhandahållits var för allmänt beskrivna i fakturan som säljaren ställt ut vilket medförde att de formella kraven på en faktura därmed inte var uppfyllda.

EU-domstolen avgjorde målet genom ett beslut, vilket EU-domstolen kan göra om svaret på det ställda frågorna framgår av EU-domstolens tidigare avgöranden. Detta medför dock oftast att avgörandet endast finns tillgängligt på originalspråket (portugisiska) och franska.

Med hänvisning till sina tidigare avgöranden slår EU-domstolen återigen fast att om det går att fastställa att de materiella villkoren för avdragsrätt är uppfyllda, kan den lokala skattemyndigheten/domstolar inte neka avdragsrätten enbart för att de formella villkoren inte uppfyllts.  När den lokala skattemyndigheten/domstolar prövar om de materiella villkoren för avdragsrätt är uppfyllda eller inte måste både myndighet och domstolar beakta alla relevanta omständigheter som läggs fram, d.v.s. inte begränsa sig till att enbart bedöma det underlag som säljaren ställt ut, utan även omständigheterna i övrigt.

Kommentar

EU-domstolens avgörande bekräftar den fasta rättspraxis som lagts fast i ett flertal avgöranden de senaste åren. Det generösa synsätt som EU-domstolen tillämpar grundar sig i principen om avdragsrätt som är en av de grundläggande principerna i EU:s gemensamma momssystem. Momsen ska ju aldrig bli en kostnad för den som är fullt ut momspliktig, en princip som kanske inte alltid följts fullt ut i Sverige. I Sverige har Skatteverket t.ex. en mycket restriktiv syn på vad som utgör den adress som ska finnas på en faktura. Följer inte adressen Skatteverkets riktlinjer riskerar svenska skattskyldiga att få sina momsavdrag underkända av formella skäl. Man skulle önska att Skatteverket kunde vara lika pragmatiska i denna fråga som redogjorts för i föregående rättsfall, och tillämpa EU-rätten med direkt effekt om nu de svenska reglerna om avdragsrätt är mer formella än vad som följer av EU-domstolens rättspraxis. I vår momspodd avsnitt 2 diskuterar vi avdragsrätten och formella/materiella villkor, lyssna gärna!

Om du har några frågor kring moms får du gärna kontakta någon av oss.

Kontakt:

Andreas Månsson, 070-318 96 57, andreas.mansson@tellustax.com
Andreas Nilsson, 070-300 17 62, andreas.nilsson@tellustax.com
Britta Nordström, 070-384 70 73, britta.nordstrom@tellustax.com
Royne Schiess, 070-318 92 39, royne.schiess@tellustax.com
Tomas Karlsson, 070-664 16 61, tomas.karlsson@tellustax.com