Skatterättsnämnden har i ett förhandsbesked som meddelade den 2 oktober 2024 kommit fram till att en investeringsrådgivare till en riskkapitalfond inte ska beskattas i inkomstslaget tjänst för carried interest som tillfallit rådgivarens bolag.

Det är inom riskkapitalbranschen vanligt förekommande att individer som är centrala för arbetet med investeringarna i fonderna erhåller avkastning på sina fondinvesteringar som överstiger avkastningen på investerat kapital. Frågan om hur sådan särskild vinstdelning (s.k. ”carried interest”) ska beskattas har under många år varit föremål för prövning i ett mycket stort antal domar från underinstanserna. Skatteverket hävdade initialt att carried interest skulle beskattas som inkomst av tjänst och att arbetsgivaravgifter skulle tas ut. Efter att kammarrätten kommit fram till att carried interest inte utgjorde lön och att Skatteverket därför saknade grund att påföra arbetsgivaravgifter ändrade Skatteverket inställning. Enligt Skatteverket skulle carried interest i stället beskattas enligt de s.k. 3:12-reglerna i 57 kap. inkomstskattelagen (1999:1229), IL. De senaste åren har Skatteverket återigen börjat driva linjen att beskattning av carried interest ska ske som inkomst av tjänst.

Enligt förutsättningarna i förhandsbeskedet var sökanden (”A”) anställd som investeringsrådgivare hos rådgivningsbolaget X AB som hade rådgivningsuppdrag gentemot Y:s riskkapitalfonder.

En ny fond hade bildats genom att de utländska bolagen GP och ILP ingått ett fondavtal ett s.k. Limited Partership Agreement (”LPA”). I LPA:t reglerades bl.a. fördelningen av avkastningen från fonden. I korthet skulle de externa investerarna ha rätt att få tillbaka investerat kapital samt en årlig avkastning om 8 procent. Därefter skulle en fördelning ske som innebar att ILP erhöll avkastning som översteg investerat kapital dvs. carried interest.  

Det fanns två aktieklasser i ILP, serie A och serie B. B-aktierna som var stamaktier, gav rätt till utdelning som var hänförlig till carried interest. Samtliga aktier i ILP ägdes av Holding som också hade olika aktieklasser, bl.a. B-aktier som var stamaktier och som gav rätt till den utdelning som Holding mottagit på sina B-aktier i ILP dvs. utdelning hänförlig till carried interest. Holding ägde även samtliga aktier i GP som var s.k. AIF-förvaltare till fonden.

A hade blivit erbjuden att förvärva 2 procent av B-aktierna i Holding via sitt helägda bolag Å AB, ett bolag i vilket hans andelar skulle vara kvalificerade och beskattning därmed ske enligt 3:12-reglerna.

A ville veta om carried interest som betalas från fonden till ILP eller utdelning från ILP till Holding skulle beskattas som inkomst av tjänst hos honom (fråga 1). Han ville också veta om utdelning på B-aktier från Holding till Å AB skulle beskattas som inkomst av tjänst hos honom (fråga 2).

När det gäller fråga 1 konstaterade Skatterättsnämnden att oavsett hur inkomsterna skattemässigt skulle klassificeras så fanns det inget som talade för att A hade någon möjlighet att disponera över inkomsterna före det att hans holdingbolag Å AB mottagit medlen. Beskattningstidpunkten hade därmed inte infallit vilket uteslöt beskattning som inkomst av tjänst.

När det gäller fråga 2 konstaterade nämnden att carried interest enligt AIFM-direktivet är en ersättning för arbetsprestationer som tillkommer AIF-förvaltaren av en fond. Det gick dock inte att utifrån endast den definitionen avgöra om utdelningen på A:s aktier i Å AB skulle beskattas som inkomst av tjänst eller på annat sätt. Att ersättningen destinerats till ILP saknade enligt nämnden betydelse eftersom det rörde sig om medel som omfördelats inom en helägd koncern.

Enligt nämnden skulle det beaktas att inkomsten i fråga var medel som enligt beslut på bolagsstämma skulle betalas ut till aktieägarna så som utdelning. Vidare skulle samtliga B-aktieägare ha samma rätt till utdelning per aktie. Det rörde sig därmed inte om någon sådan aktiebolagsrättslig säregen situation som motiverar avsteg från huvudprincipen om hur ersättningen ska klassificeras. Att antalet B-aktier som de anställda skulle erbjudas att förvärva till viss del baserades på roll och senioritet inom Y innebar inte att situationen gick att jämställa med den som prövats av Högsta förvaltningsdomstolen (”HFD”) i HFD 2019 ref. 52 där det i praktiken kunde bli en betydande grad av differentiering av utdelning på aktier av samma slag. För A fanns det inte en sådan direkt och avgörande koppling mellan de arbetsinsatser han skulle utföra och den utdelning han genom sitt bolag kunde komma att uppbära som det funnits i rättsfallet.

Utdelningen på B-aktierna från Holding till Å AB skulle därmed inte beskattas som inkomst av tjänst hos A.

Vår kommentar

Vi delar Skatterättsnämndens bedömning som är mycket välkommen. I underinstanserna har prövningen av hur carried interest ska beskattas utgått från huruvida 3:12-reglerna är tillämpliga eller inte. I de fall 3:12-reglerna inte varit tillämpliga har beskattning i stället skett som inkomst av tjänst. Utgångspunkten vid beskattningen är dock att civilrättsligt giltiga rättshandlingar ska respekteras. Om 3:12-reglerna är tillämpliga innebär det förvisso att beskattning sker delvis som inkomst av tjänst. Detta påverkar dock inte klassificeringen av inkomsten som en kapitalinkomst. För att utdelning eller kapitalvinster ska kunna omklassificeras från en kapitalinkomst till en tjänsteinkomst krävs att det finns skäl att bortse från de rättshandlingar som företagits. Detta har inte beaktats av Skatteverket eller underinstanserna vid bedömningen av hur carried interest ska beskattas.

Som framgår ovan framgick det av förutsättningarna att aktierna i Å AB skulle vara kvalificerade och att beskattning därför skulle ske enligt 3:12-reglerna.  Skatterättsnämndens bedömning utgick dock inte från huruvida 3:12-reglerna var tillämpliga eller inte.  Nämndens bedömning utgick i stället från hur ägandet i fonden var strukturerat och den praxis som finns från HFD kring i vilka situationer det går att hänföra utdelning eller kapitalvinst till inkomstslaget tjänst med stöd av principen att beskattning ska ske enligt rättshandlingarnas verkliga innebörd. Även om många frågor kvarstår kring beskattningskonsekvenserna av carried interest så är det positivt att vi nu har fått vägledning från Skatterättsnämnden kring hur bedömningen ska göras.

Det går ännu inte att säga om förhandsbeskedet kommer att överklagas till HFD eller inte. Sökanden har ingen möjlighet att överklaga eftersom förhandsbeskedet inte gick sökanden emot. Skatteverket skulle dock kunna överklaga och yrka att HFD fastställer förhandsbeskedet. Med hänsyn till den inställning som Skatteverket tidigare intagit till hur carried interest ska beskattas är dock vår bedömning att Skatteverket sannolikt inte ser några fördelar med att frågorna även prövas av HFD.

Kontakta oss gärna för en diskussion kring hur förhandsbeskedet kan påverka er situation.

Sara Jacobsson, 072-2363382, sara.jacobsson@tellustax.com
Ida Larsson, 070-382 21 87, ida.larsson@tellustax.com