EU-domstolen har i C-808/23, Högkullen, nu klargjort att skattemyndigheter inte får anta att alla tjänster som ett moderbolag tillhandahåller sina dotterbolag inom ramen för den aktiva förvaltningen alltid utgör ett unikt tillhandahållande vars marknadsvärde inte kan fastställas genom en jämförelse med tjänster på den öppna marknaden. Domen kan få stora konsekvenser för beskattningen av koncerninterna tjänster.
Bakgrund: Skatteverkets omvärdering av Högkullens tjänster
Målet rörde det svenska bolaget Högkullen AB som under 2016 tillhandahöll sina dotterbolag olika interna tjänster – såsom företagsledning, finans, fastighetsförvaltning, IT och HR – och fakturerade cirka 2,3 miljoner SEK inklusive mervärdesskatt, vilket motsvarade 38,5 procent av bolagets lönekostnader samt övriga gemensamma kostnader. De kostnader bolaget inte hade tagit med avsåg aktieägarkostnader som bl.a. bestod av kostnader för eventuell börsintroduktion. Bolaget hade använt en så kallad ”cost plus”-metod, där ersättningen baserades på upparbetade kostnader med ett visst vinstpåslag.
Skatteverket ansåg dock att ersättningen understeg marknadsvärdet. Eftersom det enligt Skatteverket saknades jämförbara tjänster på marknaden, justerades beskattningsunderlaget till bolagets totala kostnader för året, inklusive kostnader som bolaget betraktat som rena aktieägarkostnader.
Efter att Kammarrätten i Göteborg fastställt Skatteverkets beslut om omvärdering, överklagade Högkullen domen till Högsta förvaltningsdomstolen som vände sig till EU-domstolen för att få klarhet i hur begreppet ”marknadsvärde” i artikel 72 och artikel 80 i mervärdesskattedirektivet ska tolkas.
EU-domstolens avgörande: Marknadsvärdet ska kunna bedömas genom jämförelse
EU-domstolen klargjorde att det inte är förenligt med mervärdesskattedirektivet att skattemyndigheten alltid betraktar koncerninterna tjänster från moderbolag som ”unika” tillhandahållanden vars marknadsvärde inte går att fastställa genom jämförelse enligt artikel 72. Enligt domstolen måste det göras en faktisk prövning i varje enskilt fall av huruvida tjänsterna har ett så nära samband att de objektivt sett utgör ett enda ekonomiskt tillhandahållande.
Domstolen slog fast att de olika tjänster som Högkullen tillhandahållit – t.ex. IT, personaladministration och investeringstjänster – är av skilda karaktär och inte automatiskt kan anses vara en enda odelbar tjänst. Det innebär att marknadsvärdet kan fastställas med jämförelser till liknande tjänster på marknaden, vilket är huvudregeln i artikel 72. Det är alltså inte tillåtet att per automatik tillämpa den alternativa beräkningsregeln som utgår från moderbolagets totala kostnader.
Ingen prövning av frågan om kapitalanskaffnings- och aktieägarkostnader
Eftersom domstolen ogiltigförklarade premissen att dessa koncerninterna tjänster per se är unika, ansåg domstolen att den andra frågan från Högsta förvaltningsdomstolen – huruvida samtliga bolagskostnader inklusive kapitalanskaffning och aktieägarkostnader ska ingå i marknadsvärdet – inte behövde prövas.
Kommentar
Domen utgör ett viktigt förtydligande kring tillämpningen av mervärdesskatt vid transaktioner inom koncerner. Den tydliggör att skattemyndigheter måste göra en konkret bedömning av varje tjänsts karaktär och vad ett jämförbart marknadsvärde är för varje tjänst för att kunna fastställa om omvärderingsreglerna är tillämpliga. Skatteverket kan således inte generellt åberopa den alternativa regeln om självkostnad för att bestämma marknadsvärdet.
Högsta Förvaltningsdomstolen har nu fått vägledning av EU-domstolen hur omvärderingsreglerna ska tillämpas och ska nu avkunna sin dom i Högkullen-målet. Det kan ifrågasättas om HFD:s dom avseende Holdingbolaget Knut Hansson därmed är överspelad. I nämnda mål ansåg HFD att det räckte att Skatteverket kunde inrikta sin bevisföring på att bolagets ersättning understigit kostnaderna för att tillhandahålla tjänsterna för att kunna tillämpa omvärdering.
Av EU-domstolens dom framgår dock klart att självkostnad utgör en alternativ regel till huvudregeln och att den inte schablonmässigt kan användas utan att Skatteverket först gör en bedömning av varje tjänsts karaktär och jämförbart marknadsvärde för den specifika tjänsten.
Först om en jämförbar tjänst saknas, vilket torde vara undantagsfall, kan den alternativa regeln om självkostnad bli tillämplig. I dessa fall kommer det fortsatt att vara oklart hur självkostnaden ska beräknas.
För moderbolag i koncerner innebär detta ökade krav på dokumentation och analys av vilka tjänster som tillhandahålls mot management fee, men också ett starkare skydd mot godtyckliga omvärderingar från Skatteverket.
Kontakta gärna någon av oss om du vill diskutera frågan, ha hjälp med översyn av utfakturering och prissättning av koncerninterna tjänster eller vill överklaga/ompröva tidigare beslut från Skatteverket:
Britta Nordström, 070-384 70 73, britta.nordstrom@tellustax.com
Tomas Karlsson, 070-664 16 61, tomas.karlsson@tellustax.com
Andreas Månsson, 070-318 96 57, andreas.mansson@tellustax.com
Andreas Nilsson, 070-300 17 62, andreas.nilsson@tellustax.com