Kommentar
Först kan vi konstatera att det inte skett någon lagändring i mervärdesskattelagen. Den ser fortfarande ut som den gjorde när bestämmelserna infördes den 1 juli 1998. Däremot har bestämmelserna kring indirekt tillsyn förändrats. Enligt Skatteverket har de svenska reglerna om indirekt tillsyn ersatts med ett mer detaljerat regelverk som framför allt bygger på direktiv som tagits fram inom EU. Detta ska enligt Skatteverket medföra att den svenska bestämmelsen om momsgrupper i den finansiella sektorn numera endast ger utrymme för att bolag som står under direkt tillsyn kan ingå i en svensk momsgrupp.
EU-domstolen prövade de svenska momsgruppsreglerna i ett avgörande från den 25 april 2013 (mål nr C-480/10, Europeiska kommissionen mot Konungariket Sverige). EU-domstolen kom då fram till att ett medlemsland inte får ha andra villkor för att bilda en momsgrupp i sin nationella lagstiftning än de villkor som framgår av artikel 11 i mervärdesskattedirektivet (2006/112/EG). Av artikel 11 framgår att dessa villkor är att personerna ska vara förbundna med varandra genom finansiella, ekonomiska och organisatoriska band. Bestämmelsen får dessutom inte tolkas restriktivt.
EU-domstolen kom dock fram till att ett medlemsland får inskränka tillämpningen av artikel 11 i syfte att förhindra skatteundandragande eller skatteflykt. Sverige hävdade i processen (oemotsagt) att den svenska begränsningen av momsgruppsreglerna till bolag som står under Finansinspektionens direkta eller indirekta tillsyn, och därmed omfattas av ett regelverk för offentlig kontroll, införts i syfte att förhindra skatteundandragande eller skatteflykt. Med ledning av detta påstående från Sverige kom EU-domstolen fram till att Kommissionen inte visat att de svenska bestämmelserna strider mot unionsrätten.
Fråga är då om den omständigheten att begreppet indirekt tillsyn numera styrs av bestämmelser som implementerats i svensk rättsordning med stöd av direktiv som tagits fram inom EU medför att bolag som står under indirekt tillsyn inte längre omfattas av ett regelverk för offentlig kontroll, och att det därmed finns en risk för skatteundandragande eller skatteflykt om dessa bolag tillåts ingå i en svensk momsgrupp.
Vi har svårt att se att den omständigheten att bestämmelser om indirekt tillsyn grundas på direktiv som tagits fram inom EU medför att bolagen inte längre omfattas av ett sådant regelverk för offentlig kontroll så att det därmed föreligger en risk för skatteundandragande eller skatteflykt om de ingår i en svensk momsgrupp. Enligt vår uppfattning medför Skatteverkets ställningstagande en begränsning av tillämpningen av momsgruppsreglerna som står i strid med unionsrätten. Det framgår av EU-domstolens avgörande i C-480/10 att det räcker med att stå under indirekt tillsyn för att omfattas av ett regelverk för offentlig kontroll. Att då begränsa tillämpningen av momsgruppsreglerna i den finansiella sektorn till endast bolag som står under direkt tillsyn medför dels en inskränkning av tillämpningen av bestämmelsen i förhållande till EU-domstolens avgörande, och dels en sådan restriktiv tolkning av bestämmelsen som enligt EU-domstolen inte är tillåten.
Såvitt vi känner till finns inte några avgöranden från svenska eller utländska domstolar som gör att det finns anledning för Skatteverket att ompröva bestämmelsen på ett sätt som så tydligt strider mot lagstiftarens syfte med de aktuella bestämmelserna. Det ligger därför nära tillhands att anta att Skatteverket driver en process i denna fråga i förvaltnings- eller kammarrätt och att Skatteverket kommer att hänvisa till detta ställningstagande för att motivera en begränsning av tillämpningen av bestämmelsen om momsgrupper.
Hör gärna av er till oss för en närmare diskussion kring reglerna om momsgrupper eller moms inom den finansiella sektorn.
Kontakt:
Tomas Karlsson, 070-664 16 61, tomas.karlsson@tellustax.com