Enligt förutsättningarna i målet äger ett antal fysiska personer via egna passiva ägarbolag (”Ägarbolagen”) indirekt andelar i X AB där de också är verksamma. Ägarbolagen utgör fåmansföretag och andelarna i Ägarbolagen utgör därmed som utgångspunkt kvalificerade andelar för respektive ägare. X AB ägs sedan 2014 indirekt av utomstående ägare till minst 30 procent. I augusti 2020 överläts samtliga andelar i X AB till en extern fond. Överlåtelsen skedde genom att Ägarbolagen tillsammans med övriga ägare överlät aktierna i ett gemensamt ägt holdingbolag till X AB. Förvärvet gjordes av ett av den externa fonden helägt svenskt bolag (Y AB). Avsikten var att Ägarbolagen omedelbart efter avyttringen skulle återinvestera i Y AB. Återinvesteringen kom dock att ske först i september 2020, dvs. en dryg månad efter den indirekt avyttringen av X AB.
Frågan i målet var således om det avbrott i det samtidiga egna och utomstående ägandet i X AB om ca 1 månad under 2020 innebär att utomståenderegeln inte längre kan anses tillämplig på andelarna i Ägarbolagen och att därmed en ny 5-årsperiod behöver börja räknas från september 2020. Domstolen konstaterar inledningsvis att det av praxis framgår att den omständigheten att det utomstående ägandet avser ett indirekt ägt bolag där delägaren är verksam, och inte det direktägda bolaget, inte hindrar en tillämpning av utomståenderegeln. Vidare hänvisar domstolen till att utomståenderegeln enligt praxis dock förutsätter att de verksamma delägarna och utomstående – direkt eller indirekt – samtidigt äger andelar i verksamhetsbolaget. Vid den här bedömningen ska förhållandena under beskattningsåret och de fem föregående beskattningsåren beaktas.
Högsta Förvaltningsdomstolen konstaterar sen väldigt kort att Ägarbolagens och utomståendes samtidiga indirekta ägande i X AB har brutits under 2020 och att detta innebär att kravet på att det utomstående ägandet ska ha bestått under hela den föregående femårsperioden inte är uppfyllt. Domstolen anser inte heller att omständigheterna är sådana att undantag kan göras från detta krav. Enligt domstolen har sökanden endast anfört att ”av olika skäl” kom investeringen att ske först en månad senare. Högsta Förvaltningsdomstolen ändrar således Skatterättsnämndens beslut och anser inte att utomståenderegeln är tillämplig. Andelarna i Ägarbolagen anses därmed utgöra kvalificerade andelar som ska beskattas enligt 3:12-reglerna.
Vår kommentar
Domen ligger i linje med den restriktiva tillämpning av utomståenderegeln som växt fram i rättspraxis under senare år och är därmed inte oväntad. Enligt vår mening hade dock domstolen kunnat göra en annan bedömning utan att vara i strid med syftet med utomståenderegeln. Syftet med att driva den här strikta tolkningen av utomståenderegeln kan enligt vår mening verkligen ifrågasättas och det skulle vara önskvärt om även utformningen av utomståenderegeln sågs över inom ramen för den pågående 3:12-utredningen. Domstolens uttalande angående skälet till den senarelagda återinvesteringstidpunkten skulle möjligen kunna tolkas som att den negativa utgången i detta fall till viss del beror på att sökanden inte tydligare hade redogjort för varför återinvesteringen kom att ske först en månad efter avyttringen. Det borde således fortsatt kunna finnas utrymme för en annan tolkning i liknande fall med bättre underlag och motivering. Detta visar dock på hur oklar och svårtillämpbar utomståenderegeln enligt nuvarande utformning är.
Kontakta oss gärna för en närmare diskussion.
Kontakt:
Sara Jacobsson, 072-236 33 82, sara.jacobsson@tellustax.com
Thomas Bergman, 072-717 97 11, thomas.bergman@tellustax.com