Avdragsrätt för ingående moms i blandad verksamhet – företag har rätt att välja en omsättningsbaserad fördelningsgrund

Högsta förvaltningsdomstolen (HFD) har den 16 oktober 2023 kommit med en dom (mål nr: 7254-22 och 7255-22) som innebär att en skattskyldig alltid kan begära att få tillämpa en omsättningsbaserad fördelningsgrund för att beräkna avdrag för ingående moms hänförlig till gemensamma kostnader.

Bolaget i fråga bedrev en blandad verksamhet och omsättningen i den momspliktiga verksamheten härrörde huvudsakligen från försäljning och leasing av bilar. Omsättningen i den momsfria verksamheten utgjordes huvudsakligen av intäkter från försäkrings- och finansieringsverksamhet.

Bolaget begärde att den avdragsgilla andelen av den ingående momsen avseende sådana kostnader som var gemensamma för bolagets momspliktiga och momsfria verksamheter skulle fastställas med omsättningen i de olika verksamheterna som fördelningsgrund. Enligt bolagets beräkningar innebar det att i stort sett hela den ingående momsen var avdragsgill.

Bolaget ansåg att en beräkning utifrån omsättningen är den fördelningsmetod som anges som huvudregel i artikel 174 i mervärdesskattedirektivet och att Sverige inte hade införlivat någon av de alternativa metoder som anges där och som är frivilliga för medlemsstaterna att införa.

Skatteverket avslog bolagets begäran och bestämde att den avdragsgilla andelen i stället skulle beräknas med stöd av en s.k. sektoriserad fördelningsmetod, som baserades på varje sektors andel av det totala antalet ingångna avtal och finansierat belopp. Detta innebar att avdrag medgavs för cirka två tredjedelar av den ingående momsen avseende de gemensamma kostnaderna. Som grund för beslutet anförde Skatteverket att den sektoriserade metoden på ett mer exakt sätt återspeglar resursförbrukningen i bolagets verksamheter samt att de svenska bestämmelserna är förenliga med det bakomliggande direktivet.

HFD konstaterade att bestämmelsen om uppdelning efter skälig grund i den svenska momslagen inte utformats i syfte att införliva den unionsrättsliga regleringen. Bestämmelsens formulering öppnar i och för sig ändå för att fördelningen kan göras med tillämpning av någon av de metoder som anges i direktivet. Av bestämmelsen framgår dock inte att omsättningsmetoden ska användas som huvudregel och det anges inte heller för vilka transaktioner som en annan metod ska eller får användas. HFD fann att bestämmelsen därför inte kunde anses uppfylla de krav på tydlighet, precision och klarhet som EU-domstolen har ställt upp för att ett införlivande ska anses ha skett på ett godtagbart sätt.

Eftersom det därmed inte finns någon bestämmelse i den svenska momslagen som genomför en alternativ metod i enlighet med artikel 173.2 c saknas grund för att, mot den enskildes vilja, tillämpa den metod som anges där för att bestämma andelen avdragsgill ingående moms vid blandad verksamhet. HFD slog fast att huvudregeln genom artiklarna 173.1 och 174 i mervärdesskattedirektivet har s.k. direkt effekt. Det innebär att en enskild som så önskar kan stödja sig direkt på bestämmelserna i dessa artiklar för att få den avdragsgilla andelen ingående moms fastställd med tillämpning av mervärdesskattedirektivets omsättningsmetod. En skattskyldig kan därmed inte vägras att använda en sådan omsättningsbaserad beräkningsmetod som anges i artikel 174 i mervärdesskattedirektivet för att bestämma andelen avdragsgill ingående mervärdesskatt avseende gemensamma kostnader vid blandad verksamhet.

Kommentar

SKV har drivit sin linje med en s.k. justerad omsättningsmetod med framgång. Tillämpningen av SKV:s justerade omsättningsmetod förutsätter att artikel 173.2 c i mervärdesskattedirektivet kan anses implementerad i den svenska momslagen. Av HFD:s avgörande framgår att det inte går att tolka 8 kap. 13 § GML (13 kap. 29 § NML) så att artikel 173.2 c i mervärdesskattedirektivet anses ha implementerats i svensk rätt.

Redan 2016 publicerade Tomas Karlsson en artikel i Svensk Skattetidning (SvSkT nr 9 – 10 2016, s. 600 f.f.) där han analyserade de svenska bestämmelserna om fördelningsgrund i ljuset av rättspraxis från EU-domstolen och kom fram till att bestämmelserna skulle tolkas på just det sätt som HFD nu slagit fast.

Det här är ett efterlängtat klargörande från HFD som sätter stopp för SKV oskäliga fördelningsgrund.

Om du har några frågor får du gärna kontakta någon av oss:

Tomas Karlsson, 070-664 16 61, tomas.karlsson@tellustax.com
Andreas Månsson, 070-318 96 57, andreas.mansson@tellustax.com
Andreas Nilsson, 070-300 17 62, andreas.nilsson@tellustax.com
Britta Nordström, 070-384 70 73, britta.nordstrom@tellustax.com